Nu var det rätt längesen jag skrev nåt sist och det ursäktar jag med att mycket händer i livet samt att mina förutsättningar att brygga har ändrats drastiskt.
Jag blir pappa om mindre än en månad och då har jag kommit till slutsatsen att om jag vill fortsätta brygga så måste det ske hemma och inte i brygglokalen där jag hittills hållit till. Jag kan inte vara hemifrån hela dagar längre utan lär behöva kunna "multitaska".. Det är ändå så att sista året eller så så blev det mest bryggkurser och inte så mycket bryggning för eget nöjes skull. Nu när jag lämnat föreningen och brygger hemma så har jag också slutat hålla kurser och kan förhoppningsvis fokusera på att utveckla nya recept och metoder.
Jag har hittills bryggt en gång hemma (samt satt en sats cider, men det räknas inte riktigt) och det blir lite av en inlärningskurva att inte ha ett helt bryggrum tillgängligt med alla tillhörande bekvämligheter. Min tanke är att jag ska förenkla min bryggmetod tills den är löjligt bekväm. En starkt drivande faktor är det att jag tycker det är krångligt och tråkigt att kyla vörten efter kok. Dessutom är det ju så att jag inte har nån kylspiral längre och därför tänker att jag kan slippa att skaffa ytterligare en skrymmande pryl. Så hur gör jag då? Jo jag har skaffat 5 st 5-liters dunkar. När jag bryggt klart tappar jag den kokheta vörten på dunkarna och låter den svalna på balkongen över natten. När jag sen känner för det tappar jag upp så många dunkar vört som jag känner för i en jäshink och jäser vörten. På så sätt kan jag spara vört som jag jäser senare för att kunna ha färsk öl emellanåt utan att behöva brygga igen. Dunkarna med vört ställer jag på hyllan nere i källarförrådet (rumstemperatur). Dunkarna blir som konserver eftersom kokhet vört dödar allt eventuellt farligt på insidan. Det är lätt att bränna sig eftersom dunkarna blir väldigt mjuka av värmen och lätt rinner över. Tanken är att få ut all luft ur dunken innan korken skruvas på eftersom syre är av ondo. Det knöliga är då att få ut luften ur handtagen. Det finns såna dunkar som har en liten extra kork längst ner på dunken. Med en sån extra kork tror jag man skulle kunna få ur precis all luft ur dunken.
Vid bryggningen sist, 2019-03-02, så blev det förutom det som jästes på en gång, två st 5-litersdunkar med vört över. Vörten höll ett OG på 1.053 och bestod av 75% Maris Otter, 9% vetemalt och 16% havregryn. Egentligen vill jag ha ännu högre OG vid mina bryggningar så att jag får ut mer öl per dunk med hjälp av spädning. Maltnotan kommer jag nog med tiden att standardisera då den inte går att ändra i efterhand när jag jäser en sparad dunk. Då blir det så att jag kan variera mig med val av jäst och humle istället.
Jag hade ett visst huvudbry kring hur jag skulle kunna skölja slangar, kranar, kopplingar och stigarrör nu när jag inte har tillgång till övergången från gardena till fatanslutning som finns i Ekens Bryggerisällskap (utvecklad av Per Eriksson). Jag hittade en tryckspruta på Hornbach som löser problemet åt mig och kan nu spola t.ex. vatten med maskindiskmedel eller starsan genom mina slangar och fat på ett enkelt sätt.
 |
| silikonslangen passar perfekt på munstycket. Jag har en stump 3/8 ölslang på nippeln på fatkopplingen som silikonslangen också passar bra på. På samma sätt kan jag koppla på ölslangar med kran mm. Det skulle ju t.o.m. gå att driva ut ölen med hjälp av trycket från sprutan, men då vill jag vara säker på att göra slut på fatet vid samma tillfälle eftersom jag trycker in syre i fatet. |
Nu har jag njutit av min IPA som jag bryggde 2/3, direktjäste och sen torrhumlade med massor av Sabro. Jag märker också att humlearomen står sig riktigt bra i fatet. Många av mina IPA de senaste två åren har jag tappat på flaska eftersom det var vid bryggkurser. Tyvärr fick jag ett par gånger ölet förstört av oxidering. Jag är ingen Lodo-fascist, men tror att det är värt att anstränga sig
efter jäsning för att undvika exponering för syre. Därför kommer jag att försöka ta det ytterligare ett steg och använda
denna metod vid jäsningen av den resterande vörten från förra bryggningen. Torrhumlingen sker då i hinken ett par dagar innan vörten tappas över på fat.
En tanke... Om jag aldrig öppnar locket på fatet så kommer aldrig nåt nytt syre in. Så länge jag är renlig och inte får nån infektion så behöver jag egentligen inte diska faten mellan varven heller. Så nu testar jag att koppla på ett tomt, men ej rengjort fat till jäshinken enligt metoden "syrefri jäsning".
